..ar..?

Hela tiden känner jag en rädsla av att du kommer glömma.
En rädsla av att du kommer glömma det vi har.
Nästan aldrig gör jag någonting annat än att tänka på dig.
Så sorgligt mitt liv var utan dig, det var.
Hur ska jag veta att du kommer finnas där för mig?
I alla fall en lång tid fram. Ge mig ett svar..?
Just nu behöver jag inget annat än dig.
Du tog mig precis som att det bara fanns jag kvar...

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0